V4650 Sagittarii
| V4650 Sagittarii | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 17t 46m 17,982s[1] |
| Deklination | -28° 49′ 03,46″[1] |
| Skenbar magnitud () | 19,3[1] (B) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | LBV[2] |
| Variabeltyp | Lysande blå variabel[3] |
| Astrometri | |
| Avstånd | ca 25 000 lå (ca 8 000[4] pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 46[4] M☉ |
| Radie | 350[4] R☉ |
| Luminositet | 1,77 - 7,943x106[2] L☉ |
| Temperatur | 11 300[4] K |
| Andra beteckningar | |
| V4650 Sagittarii, qF 362, 2MASS J17461798-2849034, SSTGC 629806[5] | |
V4650 Sagittarii är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Skytten belägen i kanten av Quintuplethopen. Den har en skenbar magnitud (B) av 19,3[1] och kräver ett teleskop med kamera för att kunna observeras. Baserat på beräknad parallax befinner den sig på ett avstånd på ca 25 000 ljusår (ca 8 000 parsek) från solen.
Observation
V4650 Sagittarii katalogiserades först 1996 som stjärna 362 i en lista över stjärnor i det galaktiska mittområdet nära Quintuplethopen.[6] Akronymen qF används för stjärnor i listan och därför är stjärnnamnet qF 362. Förkortningen FMM används också, därav FMM 362.[7] Karaktären av lysande blå variabel hos qF 362 erkändes inte förrän 1999.[8] Den är en av tre LBV nära Quintuplethopen, alla mycket ljusstarka stjärnor.[9]
V4650 Sagittarii upptäcktes med infrarödteleskop. Den är extremt svag vid optiska våglängder på grund av interstellär fördunkling. 2MASS-undersökningen registrerade den i 17:e magnituden i rött ljus och 19:e magnituden i blått ljus, medan den är ett objekt av 7:e magnituden i K-bandet infrarött.[1]
Egenskaper
V4650 Sagittarii beräknas vara en av de mest lysande stjärnorna som är kända, med en luminositet av 1 700 000 - 7 943 000 gånger solens. Det anses vara en naturligt lysande blå variabel, även om den inte har observerats ändra temperaturen från S Doradus minimiremsan till ett kallare utbrottstillstånd.[10] Den infraröda ljusstyrkan har varierat mellan magnituden 7,0 och 7,9.[3] Den beräknas ha en temperatur på 11 300 K och en radie på 350 solradier. Till skillnad från båda de två närliggande LBV:erna har V4650 Sagittarii ingen observerbar förbunden nebulositet.[9]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V4650 Sagittarii, 29 januari 2024..
Noter
- ^ [a b c d e] Cutri, Roc M.; Skrutskie, Michael F.; Van Dyk, Schuyler D.; Beichman, Charles A.; Carpenter, John M.; Chester, Thomas; Cambresy, Laurent; Evans, Tracey E.; Fowler, John W.; Gizis, John E.; Howard, Elizabeth V.; Huchra, John P.; Jarrett, Thomas H.; Kopan, Eugene L.; Kirkpatrick, J. Davy; Light, Robert M.; Marsh, Kenneth A.; McCallon, Howard L.; Schneider, Stephen E.; Stiening, Rae; Sykes, Matthew J.; Weinberg, Martin D.; Wheaton, William A.; Wheelock, Sherry L.; Zacarias, N. (2003). "VizieR Online Data Catalog: 2MASS All-Sky Catalog of Point Sources (Cutri+ 2003)". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2246: II/246. Bibcode:2003yCat.2246....0C.
- ^ [a b] Mauerhan, J. C.; Morris, M. R.; Cotera, A.; Dong, H.; Wang, Q. D.; Stolovy, S. R.; Lang, C.; Glass, I. S. (2010). "Discovery of a Luminous Blue Variable with an Ejection Nebula Near the Quintuplet Cluster". The Astrophysical Journal. 713 (1): L33–L36. arXiv:1002.3379. Bibcode:2010ApJ...713L..33M. doi:10.1088/2041-8205/713/1/L33. S2CID 42696538.
- ^ [a b] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/GCVS. Originally Published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
- ^ [a b c d] Najarro, F.; Figer, D. F.; Hillier, D. J.; Geballe, T. R.; Kudritzki, R. P. (2009). "Metallicity in the Galactic Center: The Quintuplet Cluster". The Astrophysical Journal. 691 (2): 1816–1827. arXiv:0809.3185. Bibcode:2009ApJ...691.1816N. doi:10.1088/0004-637X/691/2/1816. S2CID 15473563.
- ^ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=2MASS+J17461798-2849034. Hämtad 2024-05-16.
- ^ Figer, Donald F.; Morris, Mark; McLean, Ian S. (1996). "Hot Stars in the Quintuplet". The Galactic Center. 102: 263. Bibcode:1996ASPC..102..263F.
- ^ [a b] Glass, I. S.; Matsumoto, S.; Carter, B. S.; Sekiguchi, K. (1999). "Luminous variables in the Quintuplet cluster". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 304 (1): L10–L14. Bibcode:1999MNRAS.304L..10G. doi:10.1046/j.1365-8711.1999.02454.x.
- ^ Figer, Donald F.; McLean, Ian S.; Morris, Mark (1999). "Massive Stars in the Quintuplet Cluster". The Astrophysical Journal. 514 (1): 202–220. arXiv:astro-ph/9903281. Bibcode:1999ApJ...514..202F. doi:10.1086/306931. S2CID 15816020.
- ^ [a b] Lau, R. M.; Herter, T. L.; Morris, M. R.; Adams, J. D. (2014). "Nature versus Nurture: Luminous Blue Variable Nebulae in and near Massive Stellar Clusters at the Galactic Center". The Astrophysical Journal. 785 (2): 120. arXiv:1403.5298. Bibcode:2014ApJ...785..120L. doi:10.1088/0004-637X/785/2/120. S2CID 118447462.
- ^ Nazé, Y.; Rauw, G.; Hutsemékers, D. (2012). "The first X-ray survey of Galactic luminous blue variables". Astronomy & Astrophysics. 538: A47. arXiv:1111.6375. Bibcode:2012A&A...538A..47N. doi:10.1051/0004-6361/201118040. S2CID 43688343.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Sagittarius chart
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A near-infrared (K band) light curve for V4650 Sagittarii, adapted from Glass et al., Mon. Not. R. Astron. Soc. 304, L10 - L14 (1999)
(c) ESA/Hubble, CC BY 4.0
Although this cluster of stars gained its name due to its five brightest stars, it is home to hundreds more. The huge number of massive young stars in the cluster is clearly captured in this NASA/ESA Hubble Space Telescope image.
The cluster is located close to the Arches Cluster and is just 100 light-years from the centre of our galaxy. The cluster’s proximity to the dust at the centre of the galaxy means that much of its visible light is blocked, which helped to keep the cluster unknown until its discovery in 1990, when it was revealed by observations in the infrared. Infrared images of the cluster, like the one shown here, allow us to see through the obscuring dust to the hot stars in the cluster.
The Quintuplet Cluster hosts two extremely rare luminous blue variable stars: the Pistol Star and the lesser known V4650 Sgr. If you were to draw a line horizontally through the centre of this image from left to right, you could see the Pistol Star hovering just above the line about one third of the way along it. The Pistol Star is one of the most luminous known stars in the Milky Way and takes its name from the shape of the Pistol Nebula that it illuminates, but which is not visible in this infrared image. The exact age and future of the Pistol Star are uncertain, but it is expected to end in a supernova or even a hypernova in one to three million years.
The cluster also contains a number of red supergiants. These stars are among the largest in the galaxy and are burning their fuel at an incredible speed, meaning they will have a very short lifetime. Their presence suggests an average cluster age of nearly four million years. At the moment these stars are on the verge of exploding as supernovae. During their spectacular deaths they will release vast amounts of energy which, in turn, will heat the material — dust and gas — between the other stars.
This observation shows the Quintuplet Cluster in the infrared and demonstrates the leap in Hubble’s performance since its 1999 image of same object.