V1057 Cygni
| V1057 Cygni | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Svanen |
| Rektascension | 20t 58m 53,73367s[1] |
| Deklination | +44° 15′ 28,3847″[1] |
| Skenbar magnitud () | 12,43 ± 0,03[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | F7/G3 I/IIe[3] |
| B–V | +1,93[4] |
| Variabeltyp | FU Orionis-variabel |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: -2,793[1] mas/år Dek.: -3,813[1] mas/år |
| Parallax () | 1,0864 ± 0,0388[1] |
| Avstånd | 3 000 ± 100 lå (920 ± 30 pc) |
| Absolut magnitud () | -7,956[1] |
| Detaljer | |
| Massa | 0,3 - 0,7[2] M☉ |
| Radie | 16,2 +1,2−3,2[1] R☉ |
| Luminositet | 68,3 ± 2,0[1] L☉ |
| Temperatur | 3 565 +414−127[1] K |
| Andra beteckningar | |
| GSC 03179-01055, 2MASS J20585371+4415283, MSX6C G085.4897-01.0466, UCAC4 672-087538, uvby98 610300300, V1057 Cygni, WISEA J205853.72+441528.3, WISE J205853.71+441528.2, Gaia DR3 2162235662383047040, Gaia DR2 2162235662383047040[5][6] | |
V1057 Cygni är en misstänkt dubbelstjärna[7] i Nordamerikanebulosan i mellersta delen av stjärnbilden Svanen. Den har en skenbar magnitud av ca 12,43[1] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 1,0864 mas[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 3 000 ljusår (ca 920 parsec) från solen.
Egenskaper
Primärstjärnan V1057 Cygni A är en gul till gul-vit superjättestjärna eller ljusstark jätte av spektralklass F7/G3 I/IIe.[3] Den har en massa som uppskattas till 0,3-0,7[2] solmassa, en radie av ca 16[1] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande 38[1] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 3 600 K.[1]
V1057 Cygni är en variabel stjärna av FU Orionis-typ och var den andra FU Orionis-variabeln som upptäcktes. Den första klassificeringen av primärstjärnan var som en ung T Tauri-stjärna.[2] Under 1969–1970 genomgick den ett novaliknande utbrott, som ökade i ljusstyrka med fem magnituder och emitterade ett starkt massutflöde. Under de följande tio åren stannade ljusstyrkan på en platå innan den minskade snabbt i mitten av 1990-talet, åtföljd av en förändring i dess spektrum. År 2013 var den 1,5 magnituder ljusare än den var före den novaliknande händelsen.[7]
En svag följeslagare upptäcktes 2016 och betecknades V1057 Cygni B. Den är belägen med en projicerad separation av 30 ± 5 AE från primärstjärnan, med en möjlig omloppsperiod på ca 300 år. År 1970 års utbrott av primärstjärnan kan ha orsakats av vridmomentet på dess ackretionsskiva av följeslagaren.[2]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V389 Cygni, 6 juni 2024.
Noter
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d e] Green, Joel D.; et al. (October 2016). "Testing the Binary Trigger Hypothesis in FUors". The Astrophysical Journal. 830 (1): 5. arXiv:1605.03270. Bibcode:2016ApJ...830...29G. doi:10.3847/0004-637X/830/1/29. S2CID 118652194. 29.
- ^ [a b] Herbig, G. H.; et al. (2003). "High-Resolution Spectroscopy of FU Orionis Stars". The Astrophysical Journal. 595 (1): 384–411. arXiv:astro-ph/0306559. Bibcode:2003ApJ...595..384H. doi:10.1086/377194. S2CID 119436366.
- ^ Zacharias, N. (2012). "The fourth US Naval Observatory CCD Astrograph Catalog (UCAC4)". VizieR On-line Data Catalog. 1322 (2): 44. arXiv:1212.6182. Bibcode:2012yCat.1322....0Z. doi:10.1088/0004-6256/145/2/44. S2CID 119299381.
- ^ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=LkHA+190. Hämtad 2024-08-07.
- ^ "LkHA 190". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-11-16.
- ^ [a b] Kopatskaya, E. N.; et al. (September 2013). "Photometric behaviour of the FU Orionis type star, V1057 Cygni, during the last 25 years". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 434 (1): 38–45. Bibcode:2013MNRAS.434...38K. doi:10.1093/mnras/stt963.
- ^ Kopatskaya, E. N.; Grinin, V. P.; Shakhovskoi, D. N.; Shulov, O. S. (April 2002). "Results of Photometric and Polarimetric Observations of the Fuor V1057 Cyg from the Time of an Outburst to the Present". Astrophysics. 45 (2): 143–149. Bibcode:2002Ap.....45..143K. doi:10.1023/A:1016052529802. S2CID 117012043. Hämtad 21 december 2021.
- ^ Clarke, C.; Lodato, G.; Melnikov, S. Y.; Ibrahimov, M. A. (August 2005). "The photometric evolution of FU Orionis objects: disc instability and wind–envelope interaction". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 361 (3): 942–954. arXiv:astro-ph/0505515. Bibcode:2005MNRAS.361..942C. doi:10.1111/j.1365-2966.2005.09231.x.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A V band light curve for V1057 Cygni. The main plot shows the long-term variability, and the inset shows the short-term variability. Adapted from Clarke et al. Mon. Not. R. Astron. Soc. 361, 942–954 (2005) and Kopatskaya et al., Astrophysics volume 45, pages 143–149 (2002). Note that the time axis label of the light curve in the Kopatskaya et al. paper has an error (it should read 2440000 not 2449999). That error was corrected when this image was produced.
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 4.0
IAU Cygnus chart