Stockholms stabskompani
Stockholms stabskompani (Ss) | |
![]() | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Stockholms stabskompani |
Datum | 1949–1984 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Typ | Kavalleriet |
Roll | Betjäningsförband |
Del av | Livgardets dragoner [a] |
Storlek | Kompani |
Högkvarter | Stockholms garnison |
Förläggningsort | Stockholm |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | ![]() |
Truppslagstecken m/1949 | ![]() |
Stockholms stabskompani (Ss) var ett betjäningsförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–1984. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm.[1][2][3]
Historia
Stockholms stabskompani var ett stabskompani som bildades genom försvarsbeslutet 1942. Stabskompaniet var ursprungligen tänkt att ingå som en stabsskvadron i Livregementet till häst (K 1). På grund av utrymmesbrist vid Livregementet till häst kom kompaniet istället att förläggas till kasernbatteriet vid Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3), som vid den tiden var förlagd till dubbelkasernetablissement på Linnégatan 87-89.
Inför att Livregementet till häst skulle avvecklas, föreslog arméchefen att förlägga stabskompaniet till den så kallade kavallerikasernen vid Lidingövägen, detta i syfte att frigöra utrymme vid luftvärnsregementet. Efter att Livregementet till häst avvecklats skulle kompaniet samtidigt underställas militärbefälhavaren för IV. militärområdet, samt benämnas Stockholms stabskompani (Ss). Från den 1 oktober 1949 kom kompaniet tillhöra Livgardesskvadronen, dock hade de två enheterna inte någon enhetlig ledning. Detta mot bakgrund av att kompaniet fram till slutet av 1950-talet var förlagda till kasernbatteriet. I 1955 års riksdag ansåg dock regeringen att kompaniet var i stort behov med att omlokaliseras till Lidingövägen för att där tillsammans med Livgardesskvadronen sammanföras under en enhetlig ledning, vilken i administrativt hänseende skulle vara ansluten till IV. militärbefälsstaben.[2]
Mot bakgrund av att delar av försvarsmaktens centrala ledning utlokaliserades från Stockholm, minskade behovet av handräckningsvärnpliktiga. Därmed kom Marinens stabskompani i slutet av 1970-talet att uppgå i Stockholms stabskompani.[4] I samband med att Livgardets dragoner upplöstes som egen administrativ enhet och uppgick i Svea livgarde, uppgick även Stockholms stabskompani i Svea livgarde, där Stockholms stabskompani från den 1 oktober 1984 bildade 3. stabsskvadronen ingåendes i kavalleribataljon.[3]
Verksamhet
Kompaniet bestod av 190 värnpliktiga, vilka tjänstgjorde som handräckningsvärnpliktiga vid de högre staberna i Stockholm.
Förläggningar och övningsplatser
Stabskompaniet var de första åren förlagd till dubbelkasernetablissement på Linnégatan 87-89. I slutet av 1950-talet kom stabskompaniet att förläggas till kavallerikasernen vid Lidingövägen.
Heraldik och traditioner
Även om Stockholms stabskompani inte var ett självständigt förband, utan administrativt tillhörde en annan organisationsenhet, så kom hade kompaniet ett eget truppslagstecken. Truppslagstecknet utgjordes av två korslagda svärd och sköld med Stockholms stadsvapen, S:t Erik. Värnpliktig personal bar förbandstecken på axelklaff till uniform m/1939 och m/52.
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Referenser
Anmärkningar
- ^ Åren 1949–1975 var förbandet underställt chefen för Livgardesskvadronen, åren 1975–1984 Livgardets dragoner.
Noter
- ^ ”Livgardesskvadronen med Stockholms stabskompani”. riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/?postid=ArkisRef+SE%2fKrA%2f2541&type=2&s=Balder. Läst 23 juli 2023.
- ^ [a b] ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1955”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110_EG30110/html. Läst 23 juli 2023.
- ^ [a b] ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102. Läst 23 juli 2023.
- ^ ”Regeringens proposition 1977/78:63”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-forsvarsmaktens-centrala-ledning-m-m_G10363/html. Läst 23 juli 2023.
Tryckta källor
- ”Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1949”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-135_EA30135/html.
- Krigsmakten 1949 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1949 (1950)
- https://sok.riksarkivet.se/agent/3uUFr0N4rX61p03GjpvwY3
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.Författare/Upphovsman: Oscar Larsson, Yngve Larsson, Licens: CC BY-SA 4.0
The coat of arms of Stockholm
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Av bronsfärgad metall. Utgöres av två korslagda svärd och sköld m Stockholm stads vapen, S:t Erik. Anlades av värnpliktig personal som förbandstecken på axelklaff till uniform m/39 och m/52, till den senare i mattförgyllt utförande.