San Nicola dei Cesarini
| San Nicola dei Cesarini | |
| Kyrka | |
 San Nicola dei Cesarini (till höger). Fotografi från 1905. | |
| Land |  Italien |
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | dagens Largo di Torre Argentina |
| Invigd | 700-talet |
 San Nicola dei Cesarini (nummer 883) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. | |
San Nicola dei Cesarini var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Nikolaus. Kyrkan var belägen i rione Pigna, vid dagens Largo di Torre Argentina. ”Cesarini” syftar på en välbärgad familj som ägde fastigheter i området.
Kyrkans historia
Kyrkan omnämns för första gången i ett dokument från 1000-talet och benämns där San Nicola de Calcarario in regione vineae Thedemarii.[1] ”Calcarario” (jämför italienskans calcara ’kalkugn’) syftar på de i området belägna ugnar i vilka man brände delar av antika skulpturer och byggnadsfragment för att utvinna kalk. ”Regione vineae Thedemarii” var under högmedeltiden namnet på ett vidsträckt område i centrala Rom, vilket fick sitt namn av en vingård som ägdes av en viss Thedemarius. Kyrkan nämns i en bulla promulgerad 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso. Kyrkan återfinns även i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Nicolao Calcariorum.[2]
Ursprungligen byggdes ett antikt tempel om för att hysa kyrkan. Det rör sig om det så kallade Tempel A på Largo di Torre Argentina; detta tempel, som härstammar från 200-talet f.Kr., antas ha varit invigt åt den romerska fontän- och brunnsgudinnan Juturna. Kyrkan, som initialt var helgad åt de heliga Nikolaus och Blasius, upphöjdes 1132 till församlingskyrka.[1][3] År 1611 företogs en ombyggnad av kyrkan och ytterligare en ombyggnad genomfördes 1695, då kyrkan fick en barockdräkt. I samband med detta installerade sig somaskerorden vid kyrkan, då deras tidigare kyrka San Biagio a Montecitorio skulle rivas.[4] Kyrkan konsekrerades ånyo 1729 och överläts då åt karmelitorden.
Kyrkans exteriör
Kyrkans fasad hade en våning med kolossala kompositapilastrar. Ingångsportalen hade två joniska kolonner, vilka bar upp en arkitrav och ett brutet segmentbågeformat pediment. Fasadens bägge nischer hade fresker föreställande de heliga Nikolaus och Blasius. Fasadens krönande triangulära pediment innehöll en fresk med Jungfru Maria och Jesusbarnet.[5]
Kyrkans interiör
Förutom högaltaret hade interiören två sidoaltaren på var sida. Högaltarmålningen, Den helige Nikolaus syn, var ett verk av Marco Benefial. Sidoaltarna på höger hand var invigda åt Korsfästelsen och den helige Blasius; altarmålningen i sistnämnda kapell utfördes av Avanzino Nucci. Det första sidokapellet på vänster sida hade en målning av François de Troy, medan det andra var invigt åt den helige Carlo Borromeo med en målning av Avanzino Nucci.[5][6]
Rivning
Kyrkan San Nicola dei Cesarini demolerades 1929 vid friläggandet av Largo di Torre Argentina.[7][8]
Bilder
San Nicola dei Cesarini (vid den röda pilen) på Giovanni Battista Faldas Rom-karta från 1676.
San Nicola dei Cesarini (här benämnd S. NICOLAO DE CALCARARIO) på Rodolfo Lancianis Rom-karta från 1893–1901.
Kyrkan S. Nicola på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från 1927.- San Nicola dei Cesarinis båda bevarade absider.
Medeltida freskfragment från kyrkans huvudabsid.
Referenser
Noter
- ^ [a b] Lombardi 1998, s. 244.
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html. Läst 22 oktober 2015.
- ^ Hülsen 1927, s. 391.
- ^ Armellini 1891, s. 493.
- ^ [a b] Nibby 1838, s. 559–560.
- ^ Melchiorri 1840, s. 377.
- ^ Lombardi 1998, s. 245.
- ^ Cederna 2006, s. 103.
Tryckta källor
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Cederna, Antonio (2006) (på italienska). Mussolini urbanista: lo sventramento di Roma negli anni del consenso. Venezia: Corte del Fontego. ISBN 88-95124-01-4. OCLC 78202810
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Melchiorri, Giuseppe (1840) (på italienska). Guida metodica di Roma e suoi contorni. Roma: Tipografia Puccinelli. OCLC 602658635
- Nibby, Antonio (1838) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII. Roma: Tipografia delle Belle Arti. OCLC 4147982
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör San Nicola dei Cesarini.
Media som används på denna webbplats
(c) I, Sailko, CC BY 2.5
Il "Tempio A" dell'Area Sacra di Largo di Torre Argentina a Roma, risalente al III secolo a.C. Si ipotizza che corrisponda al tempio di Giuturna (ninfa delle fonti) o del tempio di Iunonis Curritis. Il primo fu fatto costruire da Quinto Lutazio Catulo dopo la vittoria dei romani contro Falerii nel 241 a.C.; il secondo da Quinto Lutazio Cercone a seguito della vittoria sui Falerii del suo parente Quinto Lutazio Cercone, sempre nel 241 a.C. L'identificazione più probabile è la prima. Su questo tempio venne costruita la chiesa di San Nicola dei Cesarini, di cui sono ancora presenti alcuni resti (come le absidi visibili in questa foto, ed un altare).
Författare/Upphovsman: Wknight94., Licens: CC BY-SA 3.0
Christian fresco in Temple A of Largo di Torre Argentina in Rome.
Pianta di Nolli
Chiesa distrutta di San Nicola dei Cesarini
Pianta di Falda
Pianta di Lanciani
Pianta di Christian Hülsen