R136b
| R136b | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Svärdfisken |
| Rektascension | 05t 38m 42,74s[1] |
| Deklination | -69° 06′ 03,78″[1] |
| Skenbar magnitud () | 13,24[1] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | O4If[2] |
| B–V | -0,18[1] |
| Variabeltyp | Wolf-Rayet-stjärna |
| Astrometri | |
| Avstånd | ca 163 000 lå (49 970[3] pc) |
| Absolut magnitud () | -7,75[2] |
| Detaljer | |
| Massa | 117 +91−51[2] M☉ |
| Radie | 40,0[2] R☉ |
| Luminositet | 2 188 000[2] L☉ |
| Temperatur | 35 000 ± 2 500[2] K |
| Vinkelhastighet | 85[2] km/s |
| Ålder | 1,7 ± 0,2[2] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| BAT99 111, RMC 136b, [HSH95] 9, [WO84] 4, Cl* NGC 2070 MH 637, [CHH92] 26, [P93] 985, CXOU J053842.7-690603, [H2013] LMCe 1401, [TBF2006] 99[4] | |
R136b eller RMC 136b, är en ensam stjärna och en Wolf-Rayet-stjärna belägen i Stora magellanska molnet (LMC) i södra delen av stjärnbilden Svärdfisken. Den ligger i R136, den centrala koncentrationen av stjärnor i den stora öppna stjärnhopen NGC 2070 i Tarantelnebulosan (30 Doradus). Den har en skenbar magnitud av ca 13,24[1] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Den beräknas befinna sig på ett avstånd av ca 163 000 ljusår (ca 50 000 parsec).[3] Det rör sig bort från solen med heliocentrisk hastighet av 85 km/s.[2]
Egenskaper
R136b är en av de mest massiva och mest lysande stjärnorna som är kända. Den har en spektraltyp av Wolf-Rayet-stjärna, med starka emissionslinjer.[5] Även om den uppvisar förstärkt helium och kväve vid dess yta, är den en mycket ung stjärna, som fortfarande har kärnfusion av väte i dess kärna genom CNO-cykeln, och är fortfarande i praktiken en huvudseriestjärna.[6] Andra studier klassificerar spektrumet som gällande för en het superjätte med emissionslinjer av joniserat kväve och helium och anser den fortfarande vara en ung stjärna i stadiet av vätefusion i kärnan. Det ovanliga spektrumet anses orsakas av stark konvektion och stjärnvindar.[2]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, R136b, 22 augusti 2024.
Noter
- ^ [a b c d e] Doran, E. I.; Crowther, P. A.; De Koter, A.; Evans, C. J.; McEvoy, C.; Walborn, N. R.; Bastian, N.; Bestenlehner, J. M.; Gräfener, G.; Herrero, A.; Köhler, K.; Maíz Apellániz, J.; Najarro, F.; Puls, J.; Sana, H.; Schneider, F. R. N.; Taylor, W. D.; Van Loon, J. Th.; Vink, J. S. (2013). "The VLT-FLAMES Tarantula Survey. XI. A census of the hot luminous stars and their feedback in 30 Doradus". Astronomy & Astrophysics. 558: A134. arXiv:1308.3412. Bibcode:2013A&A...558A.134D. doi:10.1051/0004-6361/201321824. S2CID 118510909.
- ^ [a b c d e f g h i j] Bestenlehner, Joachim M.; Crowther, Paul A.; Caballero-Nieves, Saida M.; Schneider, Fabian R. N.; Simón-Díaz, Sergio; Brands, Sarah A.; De Koter, Alex; Gräfener, Götz; Herrero, Artemio; Langer, Norbert; Lennon, Daniel J.; Maíz Apellániz, Jesus; Puls, Joachim; Vink, Jorick S. (2020). "The R136 star cluster dissected with Hubble Space Telescope/STIS. II. Physical properties of the most massive stars in R136". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 499 (2): 1918. arXiv:2009.05136. Bibcode:2020MNRAS.499.1918B. doi:10.1093/mnras/staa2801.
- ^ [a b] Pietrzyński, G; D. Graczyk; W. Gieren; I. B. Thompson; B. Pilecki; A. Udalski; I. Soszyński; et al. (7 March 2013). "An eclipsing-binary distance to the Large Magellanic Cloud accurate to two per cent". Nature. 495 (7439): 76–79. arXiv:1303.2063. Bibcode:2013Natur.495...76P. doi:10.1038/nature11878. PMID 23467166. S2CID 4417699.
- ^ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=RMC+136b. Hämtad 2024-09-26.
- ^ Hainich, R.; Rühling, U.; Todt, H.; Oskinova, L. M.; Liermann, A.; Gräfener, G.; Foellmi, C.; Schnurr, O.; Hamann, W. -R. (2014). "The Wolf–Rayet stars in the Large Magellanic Cloud". Astronomy & Astrophysics. 565: A27. arXiv:1401.5474. Bibcode:2014A&A...565A..27H. doi:10.1051/0004-6361/201322696. S2CID 55123954.
- ^ Crowther, Paul A.; Schnurr, Olivier; Hirschi, Raphael; Yusof, Norhasliza; Parker, Richard J.; Goodwin, Simon P.; Kassim, Hasan Abu (2010). "The R136 star cluster hosts several stars whose individual masses greatly exceed the accepted 150Msolar stellar mass limit". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 408 (2): 731. arXiv:1007.3284. Bibcode:2010MNRAS.408..731C. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17167.x. S2CID 53001712.
| ||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: ESO/P. Crowther/C.J. Evans, Licens: CC BY 4.0
A new near-infrared image of the R136 cluster, obtained at high resolution with the MAD adaptive optics instrument at ESO’s Very Large Telescope, provides unique details of its stellar content. At birth, the three brightest stars each weighed more than 150 times the mass of the Sun. The most massive star, known as R136a1 and located at the centre of the image, has been found to have a current mass of 265 times that of the Sun. It also has the highest luminosity, at some seven million times greater than the Sun.
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Dorado chart