Partnerskap för fred

Partnerskap för fred är ett Nato-projekt som syftar till att skapa förtroende mellan Nato och andra stater i Europa och före detta Sovjetunionen. Det skapades 1994, det vill säga strax efter att östblocket upplöstes. Sedan 1997 organiseras den europeiska delen i EAPR.

De nuvarande medlemsstaterna är (i bokstavsordning):

• Armenien
• Azerbajdzjan
• Belarus
• Bosnien och Hercegovina
• Georgien
• Irland
• Kazakstan
• Kirgizistan
• Malta
• Moldavien
• Ryssland
• Schweiz
• Serbien
• Tadzjikistan
• Turkmenistan
• Ukraina
• Uzbekistan
• Österrike

Medlemmar i Parnerskap för fred som blev medlemmar i Nato

Stat	Anslutning till Partnerskap för Fred	Fullvärdig Nato medlem från
Polen	199402022 februari 1994	1999031212 mars 1999
Ungern	199402088 februari 1994
Tjeckien	1994031010 mars 1994
Rumänien	1994012626 januari 1994	2004032929 mars 2004
Litauen	1994012727 januari 1994
Estland	199402033 februari 1994
Slovakien	199402099 februari 1994
Lettland	1994021414 februari 1994
Bulgarien
Slovenien	1994033030 mars 1994
Albanien	1994022323 februari 1994	200904011 april 2009
Kroatien	2000052525 maj 2000
Montenegro	2006121414 december 2006	201706055 juni 2017
Nordmakedonien	1995111515 november 1995	2020032727 mars 2020
Finland	199405099 maj 1994	202304044 april 2023
Sverige		202403077 mars 2024

Malta deltog i partnerskap för fred mellan 26 april 1995 och 27 oktober 1996. Den 20 mars 2008 beslöt Malta att reaktivera sitt medlemskap. Nato godkände ansökan under sitt toppmöte i Bukarest den 3 april 2008.^[1]

• Relationer mellan Finland och Nato
• Relationer mellan Sverige och Nato

• Wikimedia Commons har media som rör Partnerskap för fred.
• Nato – Partnerskap för fred: engelska, franska
• Nato – Signatures of Partnership for Peace Framework Document