Kranskaktussläktet
| Kranskaktussläktet[1] | |
 Tegelkranskaktus (R. fiebrigii) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Nejlikordningen Caryophyllales |
| Familj | Kaktusväxter Cactaceae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Tribus | Trichocereeae |
| Släkte | Kranskaktussläktet Rebutia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rebutia | |
| Auktor | K.Schum., 1895[2] |
| Arter | |
| |
Kranskaktussläktet (Rebutia) är ett suckulent växtsläkte inom familjen kaktusar.
Beskrivning
Kranskaktusar är i regel klotformade, växer ensamma från början, men hos äldre plantor växer det ett antal sidoskott. Kloten är försedda med åsar, i vissa fall med mycket djupa fåror mellan åsarna. De flesta arterna har en kraftig pålrot av knölig karaktär, men med en mycket smal rothals. Areolerna är cirkelformade eller ovala och avståndet mellan dem varierar mycket. Alla arter har relativt styva taggar och dessa är uppdelade på 8 till 18 radiärtaggar, och upp till åtta centraltaggar som står rakt ut från växtkroppen. Taggarnas längd blir från 1,3 till 3,8 centimeter, och centraltaggarna är alltid något längre än radiärerna. Blommorna sitter i en ring uppe i toppen, har en kort pip nedanför den tratt som bildas av petalerna. Blommorna blir cirka 3,8 centimeter i diameter, är oftast gula eller blekt orange i olika nyanser.
Förekomst
Kranskaktusarna härstammar främst från Andernas torra sluttningar i Sydamerika, framför allt från Bolivia, norra Argentina och just över gränsen i Chile.
Odling
Detta långsamt växande släkte är lätta att föröka med frö. Det trivs bäst i lätt skugga och krukorna bör vara djupa med en jord bestående av lika delar sand och humus. Normal bevattning från vår till höst, och hålls det helt torra så klarar de en minimumtemperatur på 5 °C under vinterhalvåret. Om luftfuktigheten är hög så bör de placeras i en miljö med högre omgivningstemperatur.
Synonymer
Följande släkten har förts över till släktet Rebutia:
Galerie
Rebutia aureiflora
Rebutia brunescens
Rebutia fiebrigii
(c) Stan Shebs, CC BY-SA 3.0
(c) Sida, CC BY-SA 3.0Rebutia minuscula
Rebutia nigricans
(c) Stan Shebs, CC BY-SA 3.0
(c) Stan Shebs, CC BY-SA 3.0
Rebutia marsoneri
Rebutia heliosa var. cajasensis
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas - Kranskaktussläktet
- ^ [a b c] The New Cactus Lexicon, David Hunt, Nigel Taylor och Graham Charles, 2006 • ISBN 0-9538134-4-4
- ^ [a b c d] nom. inval..
Wikimedia Commons har media som rör Kranskaktussläktet.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Petar43, Licens: CC BY-SA 4.0
Una pianta di rebutia in fiore
Författare/Upphovsman: Mats Winberg, Licens: CC BY-SA 2.5
Rebutia aureiflora Backeberg, 1932
Författare/Upphovsman: Das Nili, Licens: CC BY-SA 2.5
Rebutia steinmannii (Mediolobivia eucaliptana) with blossom; own collection of cactus, Hockenheim, Germany
(c) Stan Shebs, CC BY-SA 3.0
Photo of Weingartia neocumingii ssp. pulquinensis at the University of California Botanical Garden
Författare/Upphovsman: Mats Winberg, Licens: CC BY-SA 2.5
Rebutia arenacea
Författare/Upphovsman: Petar43, Licens: CC BY-SA 4.0
Una pianta trentennale di rebutia heliosa var. cajasensis
Rebutia fiebrigii (Rebutia spinosissima) in flower.
Författare/Upphovsman: maria luisa novela, Licens: CC BY 2.0
Rebutia nigricans
(c) Stan Shebs, CC BY-SA 3.0
Rebutia heliosa at the University of California Botanical Garden, Berkeley, California
Författare/Upphovsman: Sida, Licens: CC BY-SA 3.0
Rebutia fiebrigii (Rebutia narvaecensis)
Författare/Upphovsman: Mats Winberg, Licens: CC BY-SA 2.5
Rebutia brunnescens (Lat. "brownish"), according to Urs Eggli, Leonard E. Newton: Etymological Dictionary of Succulent Plant Names. Springer 2004. ISBN 3-540-00489-0.
Rebutia brunescens, according to IPNI