Karl-Arne Holmsten

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Karl-Arne Holmsten
Karl-Arne Holmsten i Kvinna i vitt 1949.
Född	Karl-Arne Holmsten 14 augusti 1911 Uppsala, Sverige
Död	22 februari 1995 (83 år) Lidingö, Sverige
Aktiva år	1938–1983
Maka	Saga Sjöberg (1938–1951; skilda) Inga Gill (1957–1995; hans död)
IMDb SFDb

Karl-Arne Holmsten, född 14 augusti 1911 i Uppsala, död 22 februari 1995 på Lidingö, var en svensk skådespelare. Holmsten gestaltade bland annat den elegante detektiven John Hillman i fem filmer av Arne Mattsson, baserade på Folke Mellvigs romaner. Han spelade även Maria Langs detektiv Christer Wijk i två filmer.

Holmsten tog teaterlektioner för skådespelaren Gabriel Alw, sökte senare in på Dramatens elevskola men fick ett rollerbjudande och struntade i elevskolan. Han scendebuterade 1933 och var en period engagerad vid Stadsteatern i Göteborg. Han filmdebuterade 1938 i Ragnar Arvedsons Kustens glada kavaljerer.

Karl-Arne Holmsten framträdde i 1940-talsfilmerna som den stilfulle, oklanderlige och välklädde unge mannen som rörde sig avspänt i de fina salongerna. Dessa egenskaper kombinerade med ett tilltalande yttre gjorde honom vid denna tid till den svenska filmens oomstridde förste älskare.

I en tidig film, där Holmsten ännu inte helt format sin distingerade rolltyp, framträder han som en fullkomlig svärmorsdröm. Det är i Vi hemslavinnor från 1942, där hembiträdet Kristiana (spelad av Dagmar Ebbesen) saknar sin okände son, som utackorderats vid födseln. Filmens höjdpunkt inträffar när Kristiana plötsligt inser att den unge man hon just serverar är hennes son. Denne, som nu är kadett vid flygvapnet, spelas av Holmsten.

Under andra världskriget kreerade Holmsten i flera filmer rollen som ung, ansvarsmedveten officer. Med sitt behagliga yttre och sin sympatiska person passade han perfekt in i den svenska beredskapsfilm, som i hög grad satte sin prägel på Sveriges filmutbud under 1940-talets första hälft.

Ett tidigt exempel på den deckarfilm, som senare skulle återkomma i Hillmansviten, kan ses i Farlig vår från 1949. Den är gjord av samme regissör som sedan skapade Hillmanfilmerna, Arne Mattsson. Farlig vår erbjuder en miljöskildring av den tidens Uppsala. Holmsten har här en dubbel uppgift, dels som filmens berättare, dels som en av huvudpersonerna, jur kand Bo Hagberg. Dennes janusansikte har skickligt tagits fram av Holmsten.

I början av 1950-talet, då Holmsten framträdde i en rad filmer som förste älskare, var hans motspelerska Sickan Carlsson. Dessa filmer regisserades samtliga av Schamyl Bauman. Dennes signum var filmer präglade av en lätt komediton och en trivsam stämning.

Att Karl-Arne Holmsten också kunde göra karaktärsroller fick han tillfälle att visa i början av 1950-talet. Detta skedde i två filmer, regisserade av den tidens två mästerregissörer, Ingmar Bergman och Hasse Ekman. I den förstnämndes Kvinnors väntan från 1952 gör han ett porträtt av konsthistorikern Eugen Lobelius som grips av desperation när han inser att hans hustru (spelad av Anita Björk) en gång varit honom otrogen. Frågan är dock om Holmstens allra bästa rollprestation inte är den som schlagersångaren Willy Borge i Hasse Ekmans mästerverk Flicka och hyacinter. Holmsten spelar den inbilske, självgode flickjägaren, som inbillar sig att det är han som är orsaken till den kvinnliga huvudpersonens (spelad av Eva Henning) död för egen hand. Dessa båda filmer var de som han själv satte högst.

När Holmsten till sist tog steget över från filmälskarens position till den mogne mannens, så skedde detta i 1960-talets Hillmanfilmer där han gör den eftertänksamme detektiven, kapten John Hillman. I dessa fem filmer (exempelvis Mannekäng i rött och Damen i svart) samarbetade Hillman med sin hustru (spelad av Annalisa Ericson) och sin närmaste man (spelad av Nils Hallberg). Filmerna, vars manus byggde på detektivromaner av Folke Mellvig, blev publikfilmer redan från början. Filmerna regisserades av Arne Mattsson. Holmsten gestaltade även en annan litterär detektiv, Maria Langs Christer Wijk, i filmerna När mörkret faller (1960) och Ljuvlig är sommarnatten (1961).

Sedan Holmsten dragit sig tillbaka efter sin sista film Freddy klarar biffen (1968) blev det så gott som helt tyst kring honom. Några år före sin död framträdde han emellertid i radio i en intervju där han berättade om sitt filmliv. Han medverkade också i TV-serien Öbergs på Lillöga (1983), där han återigen spelade mot Sickan Carlsson.

Karl-Arne Holmsten begravdes den 28 mars 1995 på Lidingö kyrkogård.^[1]

Karl-Arne Holmsten var gift två gånger; första gången 1938-1951 med skådespelaren Saga Sjöberg och andra gången från 1957 med skådespelaren Inga Gill. Han var far till saxofonisten Björn Holmsten och skådespelaren My Holmsten.

• 1965 – Niklasons
• 1983 – Öbergs på Lillöga

Karl-Arne Holmsten sjöng in två melodier – Listen, little lady (Kai Gullmar - Lennart Falk) och Whispering good night (Kai Gullmar) – på 78-varvsskiva tillsammans med Sune Waldimirs orkester för skivbolaget Roulette. Inspelningen gjordes den 23 november 1954 i Karlaplansstudion i Stockholm. Skivan gavs ut i augusti 1955 på skivmärket: ROULETTE RO 85 Matrisnummer: RO-158-A / RO-159-A.^[71]

• Karl-Arne Holmsten på Svensk Filmdatabas
• Karl-Arne Holmsten på Internet Movie Database (engelska)
• Karl-Arne Holmsten på Facebook