Gene Hackman

Gene Hackman
Gene Hackman 2008.
(c) Christopher Michael Little, CC BY 2.0
Gene Hackman 2008.
FöddEugene Allen Hackman
30 januari 1930
USA San Bernardino, Kalifornien, USA
Död18 februari 2025 (95 år)
USA Santa Fe, New Mexico, USA
Utbildad vidPasadena Playhouse, Art Students League of New York, University of Illinois at Urbana-Champaign och Danville High School
Aktiva år1959–2004
MakaFaye Maltese (g. 1956–1986; skilsmässa)
Betsy Arakawa (g. 1991–2025; hennes död)
Betydande roller
Buck Barrow i Bonnie och Clyde
Jimmy "Popeye" Doyle i French Connection – Lagens våldsamma män
Harry Caul i Avlyssningen
Lex Luthor i Superman-filmerna
Rupert Anderson i Mississippi brinner
Little Bill Daggett i De skoningslösa
Royal Tenenbaum i The Royal Tenenbaums
Bästa manliga huvudroll
1972 French Connection
Bästa manliga biroll
1993 De skoningslösa
Bästa manliga huvudroll - drama
1972 French Connection – Lagens våldsamma män
Bästa manliga biroll
1993 De skoningslösa
Bästa manliga huvudroll - musikal eller komedi
2002 Royal Tenenbaums
2003 Cecil B. DeMille Award
Bästa manliga huvudroll
1973 French Connection – Lagens våldsamma män & SOS Poseidon
Bästa manliga biroll
1993 De skoningslösa
IMDb SFDb

Eugene Allen "Gene" Hackman, född 30 januari 1930 i San Bernardino i Kalifornien,[1] död 18 februari 2025 i Santa Fe i New Mexico,[2][3][4] var en amerikansk skådespelare. Han fick sitt genombrott i Bonnie och Clyde (1967) och slog igenom på bred front med French Connection – Lagens våldsamma män (1971), för vilken han belönades med en Oscar.[5] Han har även mottagit en Oscar för sin roll i De skoningslösa (1992).[6] Hans sista betydande roll innan han gick i pension 2004 blev i The Royal Tenenbaums (2001), en roll för vilken han fick en Golden Globe.[7]

Biografi

Uppväxt

Gene Hackman var son till Eugene Ezra Hackman och Anna Lyda Elizabeth (född Gray). Han hade en bror vid namn Richard.[1] Familjen flyttade frekvent under hans tidiga år men stadgade sig i Danville i Illinois där de flyttade in hos hans mormor Beatrice. Hans far började arbeta på tryckeriet till den lokala dagstidningen. Hackman bestämde sig för att bli skådespelare redan som 10-åring.[8] Föräldrarna skiljde sig när han var 13 år gammal och fadern försvann ur familjens liv.[9]

Gene Hackman i USA:s marinkår.

Hackman bodde kort i Storm Lake i Iowa för att gå sitt andra år på gymnasiet på Storm Lake High School.[10] Som sextonåring hoppade han av skolan för att gå med i marinkåren. Han ljög om sin ålder vid ansökan. Han tjänstgjorde i fyra och ett halvt år som radiooperatör och var stationerad i både Qingdao och Shanghai. När den Kinesiska revolutionen hade tagit över stora delar av landet 1949 blev han istället stationerad på Hawaii och i Japan tills han muckade 1951.[11]

Efter tjänstgöringen flyttade Hackman till New York, där han hade flera olika ströjobb. Hans mor dog 1962 i en brand som uppstod till följd av hennes rökning.[12] Han började sedan studera journalistik och TV-produktion på University of Illinois eftersom han fick utbildningen gratis genom den så kallade G.I. Bill, då han tjänstgjort i amerikanska försvaret. Han hoppade senare av studierna och flyttade tillbaka till Kalifornien för att förverkliga drömmen om att bli skådespelare.[13]

Tidig karriär

Hackman kom tillbaka till Kalifornien 1956 och började studera vid Pasadena Playhouse.[13] Där blev han vän med skådespelaren Dustin Hoffman och de båda blev utbölingarna i klassen och framröstade till "minst sannolika att lyckas".[14] Hackman fick också inte bara lägst betyg i klassen, utan lägst betyg i skolans historia, vilket gjorde honom än mer bestämd att motbevisa lärarna. Han återvände till New York och han, Hoffman och Robert Duvall delade lägenheter i olika kombinationer genom 1960-talet. Hackman tog arbeten på bland annat restaurang och som dörrvakt för att finansiera sina provspelningar.[15]

Hackmans första roller var i TV-serierna The United States Steel Hour (1959), Brenner (1959), Tallahassee 7000 (1961) och Försvarsadvokaterna (1961). Han fick även teaterroller i pjäserna The Saintliness of Margery Kempe (1959) och The Premise (1960). Hans första filmroll blev en mindre som polis i filmen Mad Dog Coll (1961).[13] 1963 gjorde han sin Broadwaydebut i Children From Their Games men pjäsen spelades bara en kort tid innan den lades ner. Samma öde väntade även hans nästa pjäs, A Rainy Day in Newark.[16] Däremot blev hans kommande pjäs Any Wednesday (1964), där han spelade mot Sandy Dennis, en stor succé.[13]

Hackman blev genom pjäsen uppmärksammad av agenter i Hollywood vilket gav honom en liten men betydande biroll i filmen Lilith (1964).[17] Filmen fick till en början ett ganska dåligt mottagande av kritiker, men fick upprättelse då New York Times drog tillbaka sin recension och skrev en ny.[18] Under inspelningen blev Hackman och hans motspelare Warren Beatty goda vänner, då de enligt rykten hade exakt samma invändningar mot regissörens val.[19] Hackman återvände sedan till teatern i pjäsen Poor Richard, som gjorde över 100 spelningar under 1964 till 1965. Han gjorde också flera mindre roller i TV-serier som Hawk (1966) och The F.B.I. (1967) och i filmer som Hawaii (1966), Banning (1967) och First to Fight (1967).[14] Han fick rollen som Mr. Robinson i Mandomsprovet (1967) men fick sparken av regissören Mike Nichols tre veckor in i produktionen för att han var för ung för rollen. Han ersattes av Murray Hamilton.[20]

Genombrott

Gene Hackman, Estelle Parsons, Warren Beatty, Faye Dunaway och Michael J. Pollard på ett pressfoto inför Bonnie och Clyde (1967).

Hackman fick sitt genombrott i rollen som Buck Barrow, Clydes bror i Bonnie och Clyde (1967). Han fick rollen genom Warren Beatty, som spelade titelrollen som Clyde. Beatty hade haft Hackman i tankarna sedan de arbetade ihop i Lilith. Filmen blev en stor publiksuccé.[19] Hos kritikerna blev den kontroversiell och anklagad för att glorifiera mord och våld. I efterhand har den setts som startpunkten för det nya Hollywood. Slutet av filmen har blivit ikoniskt som "den blodigaste dödsscenen i filmhistorien".[21][22] Hackman nominerade till en Oscar för Bästa manliga biroll för sin insats i filmen.[19] Han återvände sedan till teatern i Broadwaypjäsen The Natural Look (1967) som bara fick en enda visning.[23] Samma år gjorde han också off-Broadwaypjäsen Fragments and The Basement.[24]

Hackman hade svårt att följa upp succén med Bonnie och Clyde, men fortsatte att arbeta i TV och på film. Han medverkade också i lågbudgetfilmer som De dödsföraktande (1969), där han spelade en fallskärmshoppare. Filmen visades på väldigt få biografer under kort tid. Man försökte till och med klippa om den för att nå fler biografer, men även det misslyckades. I efterhand har den blivit en kultfilm bland fallskärmshoppare.[25] Han blev också erbjuden rollen som fadern Mike Brady för TV-serien The Brady Bunch, men hans agent föreslog att avböja rollen och lovade Hackman en mer lovande roll.[26] Den rollen blev i filmen Jag sjöng aldrig för min far (1970), som blev sågad. Den gav dock Hackman hans andra Oscarsnominering för Bästa manliga biroll.[27]

Hackman fick sedan sitt stora genombrott i rollen som polisen Jimmy "Popeye" Doyle i French Connection – Lagens våldsamma män (1971). Han fick rollen för att den påtänkta Paul Newman var för dyr. Det ryktas även om att minst sju andra kända skådespelare tillfrågades före Hackman. Regissören William Friedkin började då istället rollsätta efter bäst passande skådespelare istället för namn, och filmen har ofta påpekats som en av de bäst rollsatta filmerna. Filmen gav Hackman en Oscar för Bästa manliga huvudroll och fick ytterligare fyra Oscars, däribland för Bästa film.[5] Filmen blev unisont hyllad och har hamnat på flera listor över tidernas bästa film.[28]

Etablerad karriär

Gene Hackman 1972.

Efter French Connection medverkade Hackman i tio filmer (ej inräknat hans ikoniska cameo i Det våras för Frankenstein) under fyra år som etablerade honom som en av världens största filmstjärnor.[12] Han medverkade först i den numera kultförklarade De kallblodiga (1972) för att sedan bli belönad med en BAFTA för sin roll i SOS Poseidon (1972).[29] Samma år fick han också uppmärksamhet för den kontroversiella Hetsad av snuten (1972).[30] I Fågelskrämman (1973) spelade han mot Al Pacino och filmen delade på priset Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes med filmen Föraktet (1973).[31] Han medverkade i Francis Ford Coppolas film Avlyssningen (1974), som även den vann Guldpalmen och nominerades till flera Oscars.[32]

Hackman fortsatte etablera sig i den kritikerrosade och svenskregisserade filmen Pionjärerna (1974).[33] Han repriserade sin roll som Jimmy "Popeye" Doyle i French Connection II (1975).[34] Han medverkade tillsammans med Liza Minnelli i Oh, vilket sjöslag! (1975). För sin roll i Dödligt utspel (1975) blev Hackman återigen nominerad till en BAFTA.[35] Även filmen De red för livet (1975) nominerades till priser. Efter att sedan ha gjort Biljett till helvetet (1977) fick han en roll i den stora ensemblefilmen En bro för mycket (1977), där han porträtterade officeren Stanisław Sosabowski. Rollen gav honom både bildligt och yrkesmässigt en plats bland Hollywoods största stjärnor. Filmen innehöll också stjärnor som Michael Caine, Sean Connery, James Caan, Anthony Hopkins och Robert Redford.[36]

Fortsatta framgångar

Hackman fick visa upp lite mer av sin komiska sida när han spelade skurken Lex Luthor i Superman – The Movie (1978). Filmen blev en oerhörd succé och slog rekord i flera kategorier, som till exempel filmbolaget Warner Bros bästa premiär någonsin.[37] Han repriserade rollen även i uppföljaren Superman II – Äventyret fortsätter (1980), som blev en än större succé än första filmen.[38] Hackman fortsatte under hela 1980-talet att växla mellan huvudroller och biroller. Han återförenades med sin vän Warren Beatty med en biroll i Reds (1981), som blev en stor framgång. Den fick bland annat tolv Oscarsnomineringar.[39] Han hade sedan huvudrollen i Självmordspatrullen (1983), vilket blev en stor kommersiell framgång.[40] Han syntes sedan i en biroll I skottlinjen (1983), som skördade framgångar hos kritikerna.[41] Hackman hade sedan återigen en huvudroll i Eureka (1983), som blev ett finansiellt misslyckande och fick ett mediokert mottagande hos kritiker. Senare har den fått upprättelse och kallats ett mästerverk och hamnat på listor om tidernas bästa film.[42]

Ronald Reagan och Gene Hackman 1987.

Hackman medverkade i inte mindre än 11 filmer mellan åren 1985 och 1988, vilket gjorde honom till den hårdast arbetande skådespelaren under denna tid tillsammans med Steve Guttenberg.[43] Hackman nominerades till en Golden Globe för Bästa manliga huvudroll för sin insats i Twice in a lifetime (1985).[44] I filmen Hoosiers (1986) spelade han huvudrollen som baskettränaren Norman Dale. Filmen blev hyllad och en kommersiell framgång. Den anses också vara en av de bästa sportfilmerna genom tiderna.[45][46][47] Hackman repriserade sin roll som Lex Luthor i Stålmannen i kamp för freden (1987). Även om den presterade bra på biograferna var det långt från filmstudions uppskattning. Den blev också brutalt sågad och anses ha förstört Christopher Reeves karriär.[48] Hackmans karriär blev inte påverkad utan tvärtom blomstrade när han året efter medverkade i Mississippi brinner (1988) och blev nominerad till en Oscar för Bästa manliga huvudroll.[49]

Hackman inledde 1990-talet med en riktig kalkonfilm, Loose Cannon (1990), där han medverkade tillsammans med Dan Aykroyd. Filmen blev ett fiasko och har ett ovanligt 0% positiva recensioner på Rotten Tomatoes.[50] Hans nästkommande film Vykort från drömfabriken (1990) blev dock en stor succé även om hans motspelerska Meryl Streep fick den största uppmärksamheten.[51] Han medverkade sedan i de tre filmerna Farligt möte (1990), Class Action (1991) och De sista dubbelagenterna (1991), som gick ganska obemärkt förbi.[52] Hackman hade lovat sig själv och sin dotter att undvika fler våldsamma roller, men inför westernfilmen De skoningslösa (1992) övertalade regissören Clint Eastwood honom att spela den sadistiske sheriffen Little Bill Daggett.[53] Filmen blev en succé och både filmen, Eastwood och Hackman hyllades av kritiker. Hackman fick sin andra Oscar för sin insats. Filmen vann även Oscars för Bästa Film, Bästa Regi och Bästa klippning, samt var nominerad i fyra andra kategorier.[6]

Vidare karriär

Hackman följde upp succén med De skoningslösa med ytterligare en succé i Firman (1993) där han spelade mot Tom Cruise.[54] Han medverkade i ytterligare en westernfilm som titelrollens bror i Wyatt Earp (1994) tillsammans med ensemblen Kevin Costner, Michael Madsen, Bill Pullman, Dennis Quaid och Isabella Rossellini. Till skillnad från De skoningslösa blev filmen både sågad och en flopp.[55] Hans nästa film, även den en western och ensemblefilm, gick något bättre med mediokra recensioner och spelade åtminstone in sin produktionskostnad. I Snabbare än döden (1995) syntes en ensemble med Leonardo DiCaprio, Sharon Stone och Russell Crowe.[56]

Hackman medverkade tillsammans med Denzel Washington i ubåtsfilmen Rött hav (1995), som fick god kritik och blev en finansiell framgång.[57] Han medverkade sedan i de båda komedierna Get Shorty (1995) och The Birdcage – lånta fjädrar (1996), som båda blev kritikerfavoriter och presterade bra på biograferna. Den sistnämnda blev även banbrytande som en av de ledande LGBTQ-filmerna, då den var först med att ta upp det tunga ämnet om AIDS-epidemin med humor.[58] Det gick sedan något sämre med de två filmerna Bakom stängda dörrar (1996) och The Chamber (1996), som båda blev sågade. Han återförenades med Clint Eastwood i Absolut makt (1997), som fick blandade recensioner.[59] I Twilight (1998) spelade Hackman mot Paul Newman och filmen blev både en flopp och sågades av kritiker.[60] Hackman gjorde en röstroll i den animerade filmen Antz (1998), som blev mycket väl mottagen av både kritiker och publik.[61] Han medverkade tillsammans med Will Smith i Enemy of the State (1998), där särskilt deras kemi hyllades.[62]

Sista rollerna och pension

Hackman medverkade i början av det nya årtusendet i ett flertal sågade filmer som inte presterade särskilt väl; däribland Under Suspicion (2000), The Replacements (2000), Heartbreakers (2001), Heist – sista stöten (2001) och Behind Enemy Lines (2001).[63] År 2001 medverkade Hackman i Wes Andersons film The Royal Tenenbaums, där både Hackman och filmen blev unisont hyllade.[64] Rollen gav Hackman en Golden Globe för Bästa manliga huvudroll.[65] Han medverkade tillsammans med Dustin Hoffman, John Cusack och Rachel Weisz i De utvalda (2003), som fick ett mediokert mottagande. Han mottog samma år Cecil B. DeMille Award på Golden Globes.[66] Hackman medverkade sedan tillsammans med Ray Romano i En president i stan (2004), vilken blev både sågad och en flopp. Det blev Hackmans sista skådespelarroll.[67]

Den 7 juli 2004 gav Hackman en exklusiv intervju med Larry King, där han berättade att han inte hade några som helst arbeten på gång och att ingen frågat efter honom. Han sa också att han trodde att hans skådespelarkarriär var över.[68] När han 2008 lanserade sin tredje bok: Escape from Andersonville, bekräftade Hackman att han pensionerat sig från skådespeleriet.[69] Han hade också fått rådet av en läkare att inte utsätta sig för stress, vilket fick honom att verkligen bestämma sig för att dra sig tillbaka.[7] Han skrev, förutom ovanstående bok, även böckerna Wake of the Perdido Star (1999) och Justice for None (2004) tillsammans med Daniel Lenihan.[69] Efter att han pensionerade sig från skådespeleriet skrev han två böcker i eget namn: Payback at Morning Peak (2011) och Pursuit (2013).[70] Han var också berättarröst i två dokumentärer: The Unknown Flag Raiser of Iwo Jima (2016) och We, the Marines (2017).[71]

Privatliv

Hackman var gift två gånger. Med sin första hustru Faye Maltese (1929–2017) fick han tre barn; Christopher Allen, Elizabeth Jean och Leslie Anne Hackman.[72] Paret gifte sig 1956 och skilde sig efter tre decennier 1986.[9] 1991 gifte sig Hackman med pianisten Betsy Arakawa.[73] De bodde i Santa Fe i New Mexico i ett hus som Hackman själv hade ritat. Hackman hade ett stort intresse för arkitektur och design.[74]

Hackman var demokrat och stödde det demokratiska partiet. Han hamnade på presidenten Richard Nixons fiendelista och sade sig vara särskilt stolt över det. Hackman pratade dock varmt om den republikanska presidenten Ronald Reagan.[12]

Hackman var cyklist.[75] 2012 blev han påkörd då han cyklade i Florida Keys.[76]

Död

Den 26 februari 2025 påträffades Hackman, hans hustru Betsy Arakawa och en hund avlidna i parets gemensamma bostad i Santa Fe, New Mexico.[2] Efter en utredning kunde myndigheterna efter en dryg vecka konstatera att Arakawa dött efter den 11 februari till följd av en allvarlig lungsjukdom orsakad av hantavirus.[77] Hackman tros ha avlidit en vecka senare, den 18 februari, baserat på hans pacemakers aktivitet.[78] Hackmans dödsorsak var hjärtfel i kombination med högt blodtryck och Alzheimers sjukdom. Han meddelade inte myndigheterna, eller någon annan, om Arakawas död, eventuellt för att han inte var medveten om det på grund av sin långt gångna Alzheimers. Hackman blev 95 år och hans hustru Betsy Arakawa blev 65 år.[77]

Filmografi

Film

ÅrTitelRollNotering
1961Mad Dog CollPolismanOkrediterad
1964LilithNorman
1966HawaiiJohn Whipple
1967BanningTommy Del Gaddo
1967Community Shelter PlanningDonald RossKortfilm
1967A Covenant with DeathAlfred Harmsworth
1967First to FightSergeant Tweed
1967Bonnie och ClydeBuck Barrow
1968För helvete, Mac!Löjtnant Walter Brill
1968Shadow on the LandThomas DavisTV-film
1969Myteriet i statsfängelsetRed Fraker
1969De dödsföraktandeJoe Browdy
1969SekundjaktenEugene Claire
1969Förlista i rymdenBuzz Lloyd
1970Jag sjöng aldrig för min farGene Garrison
1971Doctors' WivesDave Randolph
1971De jagadeBrandt Ruger
1971French Connection – Lagens våldsamma mänJimmy 'Popeye' Doyle
1972De kallblodigaMary Ann
1972SOS PoseidonFrank Scott
1972Hetsad av snutenSergeant Leo Holland
1973FågelskrämmanMax Millan
1974AvlyssningenHarry Caul
1974Det våras för FrankensteinHarold, den blinda mannenCameo
1974PionjärernaZandy Allan
1975French Connection IIJimmy 'Popeye' Doyle
1975Oh, vilket sjöslag!Kibby Womack
1975Dödligt utspelHarry Moseby
1975De red för livetSam Clayton
1977Biljett till helvetetRoy Tucker
1977En bro för mycketMajor General Stanisław Sosabowski
1977March or DieMajor William Sherman Foster
1978Superman – The MovieLex Luthor
1980Superman II – Äventyret fortsätterLex Luthor
1981NattöppetGeorge Dupler
1981RedsPete Van Wherry
1983I skottlinjenAlex Grazier
1983Two of a KindGudRöstroll, okrediterad
1983SjälvmordspatrullenÖverste Jason Rhodes
1983EurekaJack McCann
1984MisunderstoodNed Rawley
1985Twice in a lifetimeHarry MacKenzie
1985TargetWalter Lloyd / Duncan 'Duke' Potter
1986PowerWilfred Buckley
1986HoosiersTränare Norman Dale
1987Ingen utvägDavid Brice
1987Stålmannen i kamp för fredenLex LuthorÄven röst till Nuclear Man
1988Bat*21Överstelöjtnant Iceal Hambleton
1988McGuinns blodshämndDanny McGuinn
1988En annan kvinnaLarry Lewis
1988Månsken över lugnt vattenFloyd
1988Mississippi brinnerFBI Agent Rupert Anderson
1989I sista sekundenSergeant Johnny Gallagher
1990Loose CannonsDetective MacArthur 'Mac' Stern
1990Vykort från drömfabrikenLowell Kolchek
1990Farligt möteRobert Caulfield
1991Class ActionJedediah Tucker Ward
1991De sista dubbelagenternaSam Boyd
1992De skoningslösaSheriff Bill 'Little Bill' Daggett
1993FirmanAvery Tolar
1993GeronimoBrigad General George Crook
1994Wyatt EarpNicholas Earp
1995Snabbare än dödenJohn Herod
1995Rött havKapten Frank Ramsey
1995Get ShortyHarry Zimm
1996The Birdcage – lånta fjädrarSenator Kevin Keeley
1996Bakom stängda dörrarDr. Lawrence Myrick
1996The ChamberSam Cayhall
1997Absolut maktPresident Allen Richmond
1998TwilightJack Ames
1998AntzGeneral MandibleRöstroll
1998Enemy of the StateEdward "Brill" Lyle
2000Under SuspicionHenry HearstÄven producent
2000The ReplacementsTränare Jimmy McGinty
2001The MexicanArnold MargoleseCameo
2001HeartbreakersWilliam B. Tensy
2001Heist - Sista stötenJoe Moore
2001Behind Enemy LinesAmiral Leslie Reigart
2001Royal TenenbaumsRoyal Tenenbaum
2003De utvaldaRankin Fitch
2004En president i stanMonroe 'Eagle' Cole
2016The Unknown Flag Raiser of Iwo JimaBerättareDokumentär
2017We, the MarinesBerättareDokumentär

TV

ÅrTitelRollNotering
1959-1962The United States Steel HourOlika roller8 avsnitt
1959-1964BrennerOfficer Richard Clayburn / Patrolman Claibourne3 avsnitt
1961Tallahassee 7000Joe LawsonAvsnitt: "The Fugitive"
1961-1963FörsvarsadvokaternaJerry Warner / Stanley McGuirk2 avsnitt
1963Look Up and LiveFrank CollinsAvsnitt: "Look Up and Live"
1963Naked CityMr. JasperAvsnitt: "Prime of Life"
1963Route 66MotoristAvsnitt: "Who Will Cheer My Bonny Bride?"
1963The DuPont Show of the WeekDouglas McCannAvsnitt: "Ride with Terror"
1963East Side/West SidePolismanAvsnitt: "Creeps Live Here"
1966The Trials of O'BrienRoger NathanAvsnitt: "The Only Game in Town"
1966HawkHouston WorthAvsnitt: "Do Not Mutilate or Spindle"
1967The F.B.I.Herb KenyonAvsnitt: "The Courier"
1967The InvadersTom JessupAvsnitt: "The Spores"
1967Iron HorseHarry WadsworthAvsnitt: "Leopards Try, But Leopards Can't"
1967CBS PlayhouseNedAvsnitt: "My Father and My Mother"
1967I SpyFrank HunterAvsnitt: "Happy Birthday Everybody"
1967InsightHoltAvsnitt: "Confrontation"
2008Diners, Drive-Ins and DivesSig självAvsnitt: "Big Breakfast"

Teater

ÅrTitelRollTeater
1960-1961The PremiseOlika rollerThe Premise, New York
1963Children from Their GamesCharles Widgin RochambeauMorosco Theatre, New York
1963A Rainy Day in NewarkSidney RiceBelasco Theatre, New York
1963Come to the Palace of SinUppträdareLucille Lortel Theatre, New York
1964-1965Any WednesdayCass HendersonMusic Box Theatre / George Abbott Theatre, New York
1964-1965Poor RichardSydney CarollHelen Hayes Theatre, New York
1967The Natural LookDr. Barney HarrisLongacre Theatre, New York
1967Fragments / The BasementBaxter / ZachCherry Lane Theatre, New York
1992Death and the MaidenRoberto MirandaBrooks Atkinson Theatre, New York

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] ”Gene Allen Hackman in Danville, Illinois, born abt.1930, in the 1940 US Federal Census”. Archives. https://www.archives.com/1940-census/gene-hackman-il-85063191. Läst 12 oktober 2024. 
  2. ^ [a b] Öfwerman, Ella; Elmervik, Linn; Rosengart, Rebecka (27 februari 2025). ”Gene Hackman och hans fru hittade döda”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/Gy2Mk9/gene-hackman-dod. Läst 27 februari 2025. 
  3. ^ Rahman, Abid; Strause, Jackie; Dolak, Kevin (27 februari 2025). ”Gene Hackman and Wife Betsy Arakawa’s Initial Autopsy Reports Show No Signs of External Trauma” (på amerikansk engelska). The Hollywood Reporter. https://www.hollywoodreporter.com/news/general-news/gene-hackman-wife-betsy-arakawa-found-dead-1236148749/. Läst 28 februari 2025. 
  4. ^ https://www.bbc.com/news/articles/c89ydyjewjlo (engelska)
  5. ^ [a b] ”Oscars golden anniversary: ‘The French Connection’ and ‘The Last Picture Show’ won 50 years ago”. Gold Derby. 29 september 2021. https://www.goldderby.com/article/2021/oscars-history-the-french-connection-the-last-picture-show/. Läst 14 oktober 2024. 
  6. ^ [a b] ”The 65th Academy Awards | 1993”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1993. Läst 17 oktober 2024. 
  7. ^ [a b] ”Why did Gene Hackman quit acting?”. Far Out Magazine. 8 februari 2024. https://faroutmagazine.co.uk/why-did-gene-hackman-quit-acting/#:~:text=In%20a%20rare%20moment%20of,putting%20it%20under%20any%20stress”.. Läst 19 oktober 2024. 
  8. ^ ”Gene Hackman: Least likely to succeed?”. Deseret News. 18 augusti 1988. https://www.deseret.com/1988/8/18/18775376/gene-hackman-least-likely-to-succeed/. Läst 12 oktober 2024. 
  9. ^ [a b] ”Hollywood's uncommon everyman”. The New York Times. 19 mars 1989. https://www.nytimes.com/1989/03/19/magazine/hollywood-s-uncommon-everyman.html. Läst 13 oktober 2024. 
  10. ^ ”1945 Storm Lake High School”. Classmates. https://www.classmates.com/yearbooks/Storm-Lake-High-School/137921?page=32. Läst 13 oktober 2024. 
  11. ^ ”Hackman, Eugene A., Cpl”. U.S. Marines. https://marines.togetherweserved.com/usmc/servlet/tws.webapp.WebApps?cmd=ShadowBoxProfile&type=Person&ID=357785. Läst 13 oktober 2024. 
  12. ^ [a b c] ”Gene Hackman: The tormented, brawling genius of film”. The Independent. 26 januari 2020. https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/films/features/gene-hackman-90-birthday-french-connection-unforgiven-a9295326.html. Läst 13 oktober 2024. 
  13. ^ [a b c d] ”Gene Hackman”. Encyclopaedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Gene-Hackman. Läst 13 oktober 2024. 
  14. ^ [a b] Shelley, Peter (2015). Gene Hackman: The Life and Work. sid. 7 
  15. ^ ”Before They Were Kings”. Vanity Fair. 15 augusti 2013. https://www.vanityfair.com/news/2004/03/gene-hackman-dustin-hoffman-hollywood. Läst 13 oktober 2024. 
  16. ^ ”Gene Hackman”. Biography. https://www.biography.com/actors/gene-hackman. Läst 13 oktober 2024. 
  17. ^ ”Six Definitive Films: The ultimate beginner’s guide to Gene Hackman”. Far Out Magazine. 30 januari 2022. https://faroutmagazine.co.uk/gene-hackman-guide-six-best-films/. Läst 14 oktober 2024. 
  18. ^ ”Nothing but a Man' and 'Lilith' Presented”. The New York Times. 21 september 1964. https://www.nytimes.com/1964/09/21/archives/nothing-but-a-man-and-lilith-presented.html. Läst 14 oktober 2024. 
  19. ^ [a b c] ”Warren Beatty: Gene Hackman Reds comments made actor tear up”. Entertainment Weekly. 15 november 2016. https://ew.com/article/2016/11/15/warren-beatty-gene-hackman-reds-comments-made-actor-tear/. Läst 14 oktober 2024. 
  20. ^ ”The Making of "The Graduate"”. Vanity Fair. Mars 2008. https://www.vanityfair.com/news/2008/03/graduate200803. Läst 14 oktober 2024. 
  21. ^ ”Pop Culture 101: Bonnie and Clyde”. TCM. 3 maj 2014. Arkiverad från originalet den 3 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140503214159/http://www.tcm.com/this-month/article/24133%7c24138/Pop-Culture-101-Bonnie-and-Clyde.html. Läst 14 oktober 2024. 
  22. ^ ”How Bonnie and Clyde’s final scene changed Hollywood”. BBC. 14 augusti 2017. https://www.bbc.com/culture/article/20170814-how-bonnie-and-clydes-final-scene-changed-hollywood. Läst 14 oktober 2024. 
  23. ^ ”The Natural Look”. Playbill. https://playbill.com/production/the-natural-look-longacre-theatre-vault-0000006916. Läst 14 oktober 2024. 
  24. ^ ”Gene Hackman and Tresa Hughes in rehearsal for the stage production Fragments/The Basement”. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/items/e7cf6660-0a5b-0130-b02d-58d385a7b928. Läst 14 oktober 2024. 
  25. ^ ”The Gypsy Moths - behind the scenes: 1969 skydiving”. Steve Swann / Youtube. 21 oktober 2013. https://www.youtube.com/watch?v=KeeQAetUWAY. Läst 14 oktober 2024. 
  26. ^ ”You'll never watch 'The Brady Bunch' the same way again after reading these 12 facts”. MeTV. 9 juni 2016. https://www.metv.com/lists/youll-never-watch-the-brady-bunch-the-same-way-again-after-reading-these-12-facts. Läst 14 oktober 2024. 
  27. ^ ”Cates's Film, 'I Never Sang for My Father,' Begins Run"”. The New York Times. 19 oktober 1970. https://www.nytimes.com/1970/10/19/archives/catess-film-i-never-sang-for-my-father-begins-run.html. Läst 14 oktober 2024. 
  28. ^ ”The best action movies of all time”. TimeOut. 13 september 2024. https://www.timeout.com/film/the-101-best-action-movies-ever-made#the-french-connection-1971%7D. Läst 14 oktober 2024. 
  29. ^ ”After 'The French Connection,' Gene Hackman Starred as a Dirty Cop in This Forgotten Drama”. Collider. 1 juli 2024. https://collider.com/gene-hackman-cisco-pike/. Läst 15 oktober 2024. 
  30. ^ ”Watch: Revisit 1972’s Controversial ‘Prime Cut’ with Gene Hackman and Lee Marvin”. Indiewire. 31 augusti 2015. https://www.indiewire.com/news/general-news/watch-revisit-1972s-controversial-prime-cut-with-gene-hackman-and-lee-marvin-182829/. Läst 16 oktober 2024. 
  31. ^ ”Scarecrow shares Cannes Film Prize”. The New York Times. 26 maj 1973. https://www.nytimes.com/1973/05/26/archives/scarecrow-shares-cannes-film-prize.html. Läst 16 oktober 2024. 
  32. ^ ”The Conversation review – Gene Hackman is unforgettable in Coppola’s paranoid classic”. The Guardian. 4 juli 2024. https://www.theguardian.com/film/article/2024/jul/04/the-conversation-review-gene-hackman-is-unforgettable-in-coppolas-paranoid-classic. Läst 16 oktober 2024. 
  33. ^ ”Gene Hackman: Celebrating The Legendary Actor’s Movie Career In Photos”. Deadline. 9 april 2024. https://deadline.com/gallery/gene-hackman-actor-movies-photos/zandys-bride-from-left-gene-hackman-liv-ullmann-1974/. Läst 16 oktober 2024. 
  34. ^ ”Gene Hackman’s Best Action Thriller Had an Even Darker Sequel”. Collider. 7 juli 2024. https://collider.com/gene-hackman-french-connection-2/. Läst 16 oktober 2024. 
  35. ^ ”Film | Actor in 1976”. BAFTA. http://awards.bafta.org/award/1976/film/actor. Läst 16 oktober 2024. 
  36. ^ ”The Epic 3-Hour War Movie That United Sean Connery, Michael Caine, Laurence Olivier & More Classic Stars”. Screen Rant. 7 juli 2024. https://screenrant.com/a-bridge-too-far-war-movie-epic-cast-sean-connery-michael-caine/. Läst 16 oktober 2024. 
  37. ^ Making Superman: Filming The Legend. 2001 
  38. ^ ”Superman II, In first weekend, sets records”. The New York Times. 22 juni 1981. https://www.nytimes.com/1981/06/22/movies/superman-ii-in-first-weekend-sets-records.html. Läst 16 oktober 2024. 
  39. ^ ”The 54th Academy Awards | 1982”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1982. Läst 16 oktober 2024. 
  40. ^ ”'Uncommon Valor' An Uncommon Hit”. Sarasota Herald-Tribune. 15 februari 1984. https://news.google.com/newspapers?nid=1755&dat=19840215&id=ZroeAAAAIBAJ&sjid=vGgEAAAAIBAJ&pg=4384,5249915. Läst 16 oktober 2024. 
  41. ^ ”Under Fire”. Time Out. 10 september 2012. https://www.timeout.com/movies/under-fire-1. Läst 16 oktober 2024. 
  42. ^ ”Sight and Sounds Greatest Films Poll 2012”. BFI. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120820050249/http://explore.bfi.org.uk/sightandsoundpolls/2012/voter/347. Läst 16 oktober 2024. 
  43. ^ Lawrence Cohn (5 oktober 1988). ”Acting Jobs Steadiest Since Studio Era”. Variety. 
  44. ^ ”Golden Globes, USA - 1986 Awards”. IMDB. https://www.imdb.com/event/ev0000292/1986/1. Läst 16 oktober 2024. 
  45. ^ ”The 25 Greatest Sports Movies Ever”. New York Daily News. 1 september 2009. Arkiverad från originalet den 16 december 2009. https://web.archive.org/web/20091216124654/http://www.nydailynews.com/sports/galleries/the_25_greatest_sports_movies_ever/the_25_greatest_sports_movies_ever.html. Läst 16 oktober 2024. 
  46. ^ ”Page 2's Top 20 Sports Movies of All-Time”. ESPN. 8 juni 2010. https://www.espn.com/page2/movies/s/top20/fulllist.html. Läst 16 oktober 2024. 
  47. ^ ”The 50 Greatest Sports Movies Of All Time!”. Sports Illustrated. 4 augusti 2003. Arkiverad från originalet den 29 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100729152903/http://sportsillustrated.cnn.com/vault/article/magazine/MAG1029256/index.htm. Läst 16 oktober 2024. 
  48. ^ Andersen, Christopher (2008). Somewhere in Heaven: The Remarkable Story of Dana and Christopher Reeve. sid. 38 
  49. ^ ”The 61st Academy Awards | 1989”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1989. Läst 17 oktober 2024. 
  50. ^ ”Loose Cannons”. Rotten Tomatoes. https://www.rottentomatoes.com/m/loose_cannons. Läst 17 oktober 2024. 
  51. ^ ”‘Postcards From the Edge’ (R)”. The Washington Post. 14 september 1990. https://www.washingtonpost.com/wp-srv/style/longterm/movies/videos/postcardsfromtheedgerhinson_a0a998.htm. Läst 17 oktober 2024. 
  52. ^ ”Company Business (1991) Review/Film; Ex-Spies in Double Trouble”. The New York Times. 25 april 1992. https://www.nytimes.com/1992/04/25/movies/review-film-ex-spies-in-double-trouble.html. Läst 17 oktober 2024. 
  53. ^ ”How Clint Eastwood convinced Gene Hackman to break a promise and win an Oscar”. Far Out Magazine. 11 september 2024. https://faroutmagazine.co.uk/how-clint-eastwood-convinced-gene-hackman-to-break-a-promise-and-win-an-oscar/. Läst 17 oktober 2024. 
  54. ^ ”The Firm”. Box Office Mojo. https://www.boxofficemojo.com/release/rl2186511873/weekend/. Läst 17 oktober 2024. 
  55. ^ ”Wyatt Earp”. Variety. 20 juni 1994. https://variety.com/1994/film/reviews/wyatt-earp-1200437510/. Läst 17 oktober 2024. 
  56. ^ ”Leonardo DiCaprio's Quick and the Dead Paycheck Came Out of Sharon Stone's Salary”. TooFab. 31 mars 2021. https://toofab.com/2021/03/31/sharon-stone-leonardo-dicaprio-quick-and-the-dead/. Läst 17 oktober 2024. 
  57. ^ ”Crimson Tide”. Box Office Mojo. https://www.boxofficemojo.com/release/rl1095599617/weekend/. Läst 18 oktober 2024. 
  58. ^ ”The Birdcage at 25: a gay comedy that broke boundaries”. BBC. 11 mars 2021. https://www.bbc.com/culture/article/20210310-the-birdcage-at-25-a-pioneering-moment-in-mainstream-cinema. Läst 18 oktober 2024. 
  59. ^ ”Absolute Power: A Whole New Meaning for Executive Privilege”. The New York Times. 14 februari 1997. https://www.nytimes.com/1997/02/14/movies/a-whole-new-meaning-for-executive-privilege.html. Läst 18 oktober 2024. 
  60. ^ ”Twilight (1998)”. The Numbers. https://www.the-numbers.com/movie/Twilight-(1998)#tab=summary. Läst 18 oktober 2024. 
  61. ^ ”Antz' Distinctive, Delightful”. Chicago Tribune. 2 oktober 1998. Arkiverad från originalet den 27 december 2014. https://web.archive.org/web/20141227153157/http://articles.chicagotribune.com/1998-10-02/entertainment/9810020021_1_antz-star-drone. Läst 18 oktober 2024. 
  62. ^ ”‘Enemy’ Has a Little Secret: Let the (Nifty) Chase Begin”. Los Angeles Times. 20 november 1998. https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1998-nov-20-ca-45382-story.html. Läst 18 oktober 2024. 
  63. ^ ”Here's one we saw earlier”. The Guardian. 25 november 2001. https://www.theguardian.com/film/2001/nov/25/davidmamet. Läst 18 oktober 2024. 
  64. ^ ”Anderson's majestic 'Tenenbaums' / Hackman at his finest in funny, affecting film”. SF Gate. 12 juli 2002. https://www.sfgate.com/movies/article/Anderson-s-majestic-Tenenbaums-Hackman-at-his-2797206.php. Läst 18 oktober 2024. 
  65. ^ ”Royal Tenenbaums, The”. Golden Globes. https://goldenglobes.com/film/royal-tenenbaums-the/. Läst 18 oktober 2024. 
  66. ^ ”Gene Hackman to Receive HFPA'S Cecil B. DeMille Award At 60th Annual Golden Globe Awards to be Telecast Live on NBC on Sunday, Jan. 19, 2003”. Business Library. 14 november 2002. Arkiverad från originalet den 9 juli 2012. https://archive.today/20120709200148/http://findarticles.com/p/articles/mi_m0EIN/is_2002_Nov_14/ai_94221542/. Läst 18 oktober 2024. 
  67. ^ ”Cameron Diaz and other celebs who have retired from stage and screen”. AZ Central. 4 april 2018. https://eu.azcentral.com/story/entertainment/movies/2018/04/04/cameron-diaz-and-other-celebs-who-have-retired/480732002/. Läst 18 oktober 2024. 
  68. ^ ”Larry King Goes One-on-One with Gene Hackman”. CNN Larry King Live - Transcript. 7 juli 2004. https://transcripts.cnn.com/show/lkl/date/2004-07-07/segment/01. Läst 19 oktober 2024. 
  69. ^ [a b] ”Just a Minute With: Gene Hackman on his retirement”. Reuters. 5 juni 2008. Arkiverad från originalet den 13 april 2010. https://web.archive.org/web/20100413115115/http://in.reuters.com/article/lifestyleMolt/idINN0429553020080605. Läst 19 oktober 2024. 
  70. ^ ”‘Payback at Morning Peak’: Actor Gene Hackman revisits the West — as a writer”. The Seattle Times. 30 juli 2011. https://www.seattletimes.com/entertainment/books/payback-at-morning-peak-actor-gene-hackman-revisits-the-west-8212-as-a-writer/. Läst 19 oktober 2024. 
  71. ^ ”'Marine for Life' Gene Hackman Narrates the Story of the USMC”. Military. 20 december 2018. https://www.military.com/undertheradar/2018/12/20/marine-life-gene-hackman-narrates-story-usmc.html. Läst 19 oktober 2024. 
  72. ^ ”In Step with Gene Hackman”. Parade. 30 december 2001. https://news.google.com/newspapers?nid=1350&dat=20011230&id=Rg4wAAAAIBAJ&pg=2998,4869880. Läst 17 oktober 2024. 
  73. ^ ”Gene Hackman's Novel Idea”. AARP. 8 september 2011. http://www.aarp.org/entertainment/arts-leisure/info-09-2011/gene-hackman.html. Läst 17 oktober 2024. 
  74. ^ ”Gene Hackman’s House in Santa Fe”. Architectural Digest. 1 april 1990. https://www.architecturaldigest.com/story/gene-hackman-santa-fe-home. Läst 17 oktober 2024. 
  75. ^ ”Catch 88-Year-Old Gene Hackman Cruising Around Santa Fe on His New E-bike”. Men's Journal. 12 december 2018. https://www.mensjournal.com/gear/catch-88-year-old-gene-hackman-cruising-around-santa-fe-on-his-new-e-bike. Läst 19 oktober 2024. 
  76. ^ ”Gene Hackman struck by car while riding bike”. CNN. 13 januari 2012. https://edition.cnn.com/2012/01/13/showbiz/hackman-accident/index.html. Läst 19 oktober 2024. 
  77. ^ [a b] ”Gene Hackman och hans fru dog av naturliga orsaker”. SVT Nyheter. 7 mars 2025. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/gene-hackman-och-hans-fru-dog-av-naturliga-orsaker. Läst 10 mars 2025. 
  78. ^ ”Gene Hackman and wife Betsy Arakawa died of natural causes several days apart, officials say” (på brittisk engelska). www.bbc.com. 7 mars 2025. https://www.bbc.com/news/articles/cqlyy1rld0ko. Läst 8 mars 2025. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

GeneHackmanJun08.jpg
(c) Christopher Michael Little, CC BY 2.0
Gene Hackman at a book signing in June 2008.
Gene Hackman in the USMC.jpg
Gene Hackman in the USMC
President Ronald Reagan with Gene Hackman (cropped).jpg
Photo Op. with Gene Hackman in Oval Office, 2/6/1987
Gene Hackman - 1972.jpg
Newspaper interview photo of Gene Hackman