Eugen Hultzsch
| Eugen Hultzsch | |
| Född | 29 mars 1857[1] Dresden |
|---|---|
| Död | 16 januari 1927[1] (69 år) Halle |
| Medborgare i | Tyskland |
| Sysselsättning | Indolog[2], antropolog, universitetslärare[3], filolog[2], arkeolog |
| Föräldrar | Theodor Hultzsch |
| Utmärkelser | |
| Fjärde klassen av Röda örns orden | |
| Redigera Wikidata | |
Eugen Hultzsch, född den 29 mars 1857 i Dresden, död den 16 januari 1927 i Halle, var en tysk sanskritist, son till Theodor Hultzsch.
Hultzsch var privatdocent i Wien 1882-1886, fick sedan anställning i Indien och samlade på en sex månaders resa i norra Indien 1884-1885 handskrifter och inskrifter i stor myckenhet samt var 1886-1903 anställd som officiell epigrafiker ("government epigraphist") för "Madras presidency". År 1903 kallades kan till Pischels efterträdare som ordinarie professor i sanskrit i Halle. Hultzsch utgav "Epigraphia Indica", M III-VIII (1894-1906).
Bibliografi (i urval)
- Prolegomena zu Vasantaraja's Shakuna (1879)
- The Band-hayanad-harmachastra (1884)
- South-Indian inscriptions (3 band, 1890-1903)
- Reports on sanskrit manuscripts in Southern India nummer 1-3 (1895-1905)
- Parijatamanjari (1906)
- Anandahhatta's Tarkasamgraha (1907)
Källor
- Hultzsch, Eugen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Eugen Hultzsch, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 1 april 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Henrik Eberle, Catalogus Professorum Halensis, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]