Eduard Zeller
| Eduard Zeller | |
 | |
| Född | 22 januari 1814[1][2][3] Kleinbottwar, Tyskland |
|---|---|
| Död | 19 mars 1908[1][2][3] (94 år) Stuttgart[4] |
| Medborgare i | Kungariket Württemberg |
| Utbildad vid | Tübingens universitet evangaliska seminarierna i Maulbronn och Blaubeuren Tübinger Stift |
| Sysselsättning | Teolog[5], universitetslärare[5], filosofihistoriker, författare[6] |
| Befattning | |
| Geheimeråd | |
| Arbetsgivare | Tübingens universitet Philipps-Universität Marburg Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Universität Bern Humboldt-Universität zu Berlin |
| Utmärkelser | |
| Maximiliansorden för konst och vetenskap (1881) Pour le Mérite för vetenskap och konst | |
| Redigera Wikidata | |
Eduard Zeller, född 22 januari 1814 i Kleinbottwar (numera en stadsdel i Steinheim an der Murr), död 19 mars 1908 i Stuttgart, var en tysk teolog och filosof.
Zeller blev privatdocent i Tübingen 1840, professor i teologi 1847 i Bern och i Marburg 1849 samt var professor i filosofi i Heidelberg (1862–1872) och i Berlin (1872–1894). Han invaldes som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1907. Zeller utgick från Friedrich Hegels åsikter och är ett av de främsta exemplen på, hur andan inom dennes skola kunde utveckla det historiska sinnet. Men han var aldrig någon trogen hegelian; redan 1862 fordrade han en återgång till Immanuel Kants kritiska forskningsmetod, och han blev den, som införde termen kunskapsteori, liksom han även försökte uppvisa möjligheten av en på erfarenheten grundad metafysik.
Sin största betydelse hade Zeller emellertid som forskare inom filosofins historia. Die Philosophie der Griechen (1844–1852; femte upplagan i sex band 1879–1909; sjätte upplagan i två band, 1919–1920, utgiven av Wilhelm Nestle) är ett klassiskt arbete, som blev epokgörande för uppfattningen av den antika filosofin. Han hade förberett detta arbete genom Platonische Studien (1839) och sammanfattade i korthet dess huvudinnehåll i Grundriss der Geschichte der griechischen Philosophie (1883; nionde upplagan 1908).
Även till den moderna filosofins historia gav han värdefulla bidrag genom Geschichte der deutschen Philosophie seit Leibniz (1872; andra upplagan 1875), David Friedrich Strauss (1874) och Friedrich der grosse als Philosoph (1886). Bland hans många övriga skrifter kan nämnas Vorträge und Abhandlungen (1865, andra upplagan 1875; "Zweite Sammlung" 1877, "Dritte Sammlung" 1884), Kleine Schriften (utgiven av Otto Leuze, tre band, 1910–1911) och Erinnerungen eines neunzigjährigen (1908).
Zeller räknas till högerhegelianerna.[7]
Källor
Noter
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Eduard Zeller, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Marburger Professorenkatalog, Eduard Gottlob Zeller, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Целлер Эдуард”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] 118636383, läst: 7 juni 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Sinnerbrink 2007, s. 44.
Tryckta källor
- Zeller, Eduard i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
- Sinnerbrink, Robert (2007) (på engelska). Understanding Hegelianism. Understanding Movements in Modern Thought. Stocksfield: Acumen. Libris 10542342. ISBN 978-1-84465-093-4
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Eduard Zeller.
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.