4489 Dracius
4489 Dracius | |
![]() Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
Upptäcktsdatum | 15 januari 1988 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4489) Dracius |
Alternativnamn | 1988 AK, 1980 KA1, 1989 AQ1[1] |
Uppkallad efter | Dracius[3] |
Småplanetskategori | Jupiters trojaner (grekiska lägret)[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 5,521 AU |
Perihelium | 4,877 AU |
Halv storaxel | 5,199 AU |
Excentricitet | 0,0618728 |
Siderisk omloppstid | 11,85 år |
Medelomloppshastighet | 13,06 km/s |
Medelanomali | 290,0° |
Inklination | 22,23° |
Longitud för uppstigande nod | 86,48° |
Periheliumargument | 7,857° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 76,6 km |
Synodisk rotationsperiod | 12,6 h |
Albedo | 0,069 |
Absolut magnitud (H) | 9,18[4] |
4489 Dracius eller 1988 AK[1] är en trojansk asteroid i Jupiters lagrangepunkt L4.[2] Den upptäcktes 15 januari 1988 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter Dracius i den grekiska mytologin.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 77 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4489 Dracius” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4489. Läst 29 augusti 2021.
- ^ [a b] ”AstDyS 4489 Dracius” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4489. Läst 29 augusti 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4489 Dracius” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4489. Läst 29 augusti 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of (4489) 1988 AK, computed using light curve inversion techniques.